Hundens bibliografi & Hundarnas människor

Hundböcker finns i massor - en del riktigt bra, andra bara OK och återigen andra kan man vara helt utan. Böckerna fyller olika behov och "ger olika" mycket så att säga. Somliga läser man för att lära sig något och andra läser man bara för att de är underhållande.

För många år sedan kom jag i kontakt med en bok som heter Hunden bibliografi skriven av Stefan Reitersjö. Det är helt enkelt en bibliografi över allt - eller nästan allt.... ;-) - som skrivits om hundar på svenska, mellan åren 1500 och 2000. Jag har själv en - tycker jag - imponerande samling av gamla svenska och engelska hundböcker så för mig var det självklart att köpa boken och sedan bocka av mitt eget bibliotek mot den digra listan av över 2 200 skrifter som listas i boken. Alltså fatta vilken guldgruva! Alla ni som forskar, researchar eller bara är intresserade av något speciellt ämne - borde ha denna bok i er bokhylla! Skrifterna är indelade i ämnesområden samt i alfabetisk ordning på titel och författare. Jag hittade till och med mig själv i boken - mitt examensarbete på etologiska institutionen under handledning av Erik Wilson!

Stefan Reitersjö har gjort ett IMPONERADE arbete med denna bok. Ingen bok man sträckläser precis men å andra sidan är det inte heller en bok som någonsin blir inaktuell. Ingen bästsäljare heller men den kommer att vara en självklarhet i många år framöver och kommer garanterat att dyka upp på mången referenslista.

Och så kommer vi då till Stefan Reitersjös senaste bok, Hundarnas människor. En biografisk uppslagsbok som han skrev tillsammans med Staffan Drangel. "Den första boken i världen" som kortfattat presenterar  "många av de män och kvinnor som har betytt mycket för hundens och hundsportens utveckling" i Sverige. Ännu en bok som alla hundintresserade människor borde ha i sin ägo! Speciellt kanske den yngre generationen som föddes efter det att många av dessa människor redan hunnit lämna oss. Människor som betytt så oerhört mycket för en ras, för bildande av en rasklubb, i en förening eller liknande. Namnen dyker upp emellanåt men med tiden riskerar de att försvinna in i dimman. Den yngre generationen undrar "vem var det?".

Så här är facit! Här finns - säkert inte alla, men många, många - av de hundmänniskor som inte borde glömmas bort! Vad är det man brukar säga, vi är skyldiga att hålla deras namn levande.
Och givetvis var jag bara tvungen att kolla om min första hundras stora namn fanns med - Stig Ahlberg. Jag hämtade min valp på hans gård Rilanda. Och givetvis fanns han med! Och där stod också 'hemligheten' (som alla Airedaleägare visste redan då!) om att det var han som var Black Jack.

Två böcker som i mitt tycke alltså sticker ut, då de har ett historiskt värde och borde vara värdefulla som sagt för alla som vill fördjupa sig i ämnet "hund". Böcker som aldrig blir inaktuella! God läsning!

Hundens Dag på Lidingö Centrum

Remembering the dogs of the Titanic

The sinking Titanic killed more than 1,500 people on April 15, 1912, as well as several dogs. About 700 passengers did survive the historic shipwreck, though -- including two Pomeranians and a Pekingese.

Wed, Apr 11 2012 at 11:42 AM EST

 

 SALTY DOGS: In a rare photo of the Titanic's interior, three dogs sit on the ship while it's still in Ireland, days before it departs on its tragic final voyage. (Photo: Widener University)

The Titanic sank into the North Atlantic 100 years ago this Sunday, killing more than 1,500 people in what remains the most famous shipwreck in modern history. And after being recounted, researched and re-enacted for generations, a trove of information has emerged about the ship, the iceberg, the victims and the survivors.

But at least a dozen Titanic passengers have received far less attention over the past century. As a new centennial museum exhibit reveals, roughly 12 dogs were onboard the Titanic on April 15, 1912, all pets of first-class passengers.

"There is such a special bond between people and their pets. For many, they are considered to be family members," exhibit curator and Widener University historian J. Joseph Edgette said in a recent news release. "I don't think any Titanic exhibit has examined that relationship and recognized those loyal family pets that also lost their lives on the cruise."

At least nine dogs died when the Titanic went down, but the exhibit also highlights three that survived: two Pomeranians and a Pekingese. As Edgette told Yahoo News this week, they made it out alive due to their size — and probably not at the expense of any human passengers. "The dogs that survived were so small that it's doubtful anyone even realized they were being carried to the lifeboats," Edgette says.

The three canine survivors of the Titanic were:

• "Lady," a Pomeranian that had recently been purchased in Paris by Margaret Bechstein Hays, according to Encyclopedia Titanica. The 24-year-old New Yorker was returning home on the Titanic from travels in Europe with friends. As she stepped into lifeboat 7 with Lady, another passenger reportedly passed by and joked, "Oh, I suppose we ought to put a life preserve on the little doggie, too."

• Another Pomeranian, whose name isn't known, owned by New York clothing magnate Martin Rothschild and his wife, Elizabeth Jane Anne Rothschild. While Martin Rothschild didn't survive the shipwreck, his wife made it to lifeboat 6 with her dog, which she kept hidden. No one else on the lifeboat remembered seeing the dog until the next morning, and rescuers on the Carpathia initially refused to take it on board. But Rothschild insisted, and both made it back to New York.

• "Sun Yat-Sen," a Pekingese owned by Henry S. Harper, heir to New York's Harper & Row publishing firm, and his wife, Myna Harper. The Harpers were returning from a tour of Europe and Asia, joined by an interpreter they had picked up in Egypt. All three, plus Sun Yat-Sen, entered lifeboat 3 on the Titanic's starboard side. When asked later about saving the dog, Henry Harper explained that "There seemed to be lots of room, and nobody made any objection."

Only first-class passengers brought dogs on the Titanic, Edgette tells Yahoo, and most were kept in the ship's kennels. A few stayed in their owners' cabins, however, and the others were released from their kennels while the ship was sinking, according to Titanic Stories, an informational website produced by Ireland's tourism bureau.

Several dogs that died were never identified, and Edgette admits there may have been even more onboard than we know. But there is information about some of the Titanic's canine casualties, including a fox terrier named "Dog," an Airedale named "Kitty" and a French bulldog named "Gamin de Pycombe." One passenger, 50-year-old Ann Elizabeth Isham, reportedly refused to leave the Titanic without her Great Dane, which was too large to put in a lifeboat. Isham's body, along with her dog's, were later found floating at sea by recovery ships, Edgette says.

Some passengers who left their pets at least received some consolation in the form of insurance payments, however. William Ernest Carter of Philadelphia, for example, had insured his children's King Charles Spaniel and Airedale for $100 and $200, respectively, and later received settlements back on land.

There are stories of other animals on the Titanic, too, but none are confirmed. One rumor suggests passenger Edith Russell brought her pet pig, but Titanic Stories contends it was actually a toy, not a real pig. Ships often carried cats to control rat populations, and Edgette notes that at least one cat (and her kittens) rode the Titanic from Ireland to England prior to its final voyage. But that cat supposedly disembarked before the ship left for New York, carrying all her kittens to the pier — a decision later attributed to "some sort of premonition," according to Edgette.

The centennial Titanic exhibit will run through May 12 at Pennsylvania's Widener University, which is named after an affluent local family that lost two people on the Titanic. Held in the school's art gallery, the exhibit features information and artifacts from a wide array of Titanic passengers, both human and canine.

SKRIVEN AV:
Russell McLendon
Eco-journalist blogs about science, politics and other earthly matters.
I mmn, mother nature network.
http://www.mnn.com/family/pets/blogs/remembering-the-dogs-of-the-titanic

Föreningen Assistenthunden & Rehabhunden

hade träff i Vitabergsparken en riktigt solig och skön dag i påskas.

Vi satte oss precis utanför en hundrastgård. Det var ett himla liv inne i gården (inklusive lite slagsmål) men våra hundar var knäpptysta och undrade antagligen var det var för gaphalsar som for omkring där inne!

Inte lätt att samla ihop alla två- och fyrbeningar...

Vi promenerade iväg allihopa och många blickar fick vi där vi kom. Vi måste ha sett lite märkliga ut...

Vad är det som är så intressant?

Jo, en jättenasse!

"Nej, du får inte titta - det är en massa läskiga kaniner där också!"

Liten blivande Assistenthund möter stor färdig Assistenthund. Undra vad de viskar om?

Jag såg nog den avundsjuka blicken i taxens ögon - "Matte, jag vill också ha en sådan där orange väst!".

Barn ska man tycka när man är en Assistenthund och en puss i ögat kostar ingenting.

Nya Assistenthundsaccessoaren - en frän keps!

(Sorry, endast de "sämsta" bilderna publiceras nu - de bästa sparar vi för spännande projekt! Men bilderna är ju jättefina i alla fall, eller hur!)

Rehabhundar besöker äldreboende

Bonzai sitter i knät - han väger ju inte så mycket som tur är!

"Vill du klappa mig?" tycks Maya undra.

Även personalen får sina pussar - här är det Greta som delar ut.

Hundens språk & tankar

Ansgarskyrkan på Lidingö bjöd på lite annorlunda andlig upplevelse ikväll när Per Jensen höll föredrag om hundens språk och tankar. Per är professor i etologi vid Linköpings universitet men åker runt i landet och håller olika föreläsningar. Per forskar på höns - och äger två ouppfostrade dansk-svenska gårdshundar! Men hundars språk och deras utveckling, det är något han kan.

Forskningen på hund exploderade för 10-15 år sedan. Innan dess fanns det inte så mycket - vilket undertecknad kan intyga..... Jag gjorde mitt examensarbete inom etologi på dåvarande Statens Hundskola i Sollefteå med Erik Wilsson som handledare. Då 1981, ansågs det inte riktigt seriöst att studera tamdjur. Produktionsdjur (höns, kossor, mm) ja, men hundar och katter.... njaaää. Jag kommer ihåg hur jag fick thaja mig till att få göra mitt examensarbete på hundar..... Det var tider det. ;-)

Tillbaka till kvällen... Per intresserar sig för hur hunden kommunicerar med oss människor och hur detta har evolverat fram. Vi hundägare vet ju av egen erfarenhet en hel del om hur våra hundar "pratar" med oss - men att få det bevisat i vetenskapliga kretsar. Det är en helt annan sak.

Och att hunden kommer från vargen - det har vi också vetat länge. Så även om vi bedrivit systematisk rasavel på hunden i 150-200 år och hunden idag anses vara världens mest variationsrika art - så är den ändå bara en förklädda varg!

Stor-liten, långhårig-naken, ljus-mörk, ...

Hunden har följt människan i hela 15 000 år. Det är i alla fall så gamla boplatserna är där man hittat hundskelett. (Hundskallar har mer ihoptryckta skallar - så kan man se att det är från hund och inte från något annat!) I en grav från Israel - där jordbruket grundades - hittade man en ung kvinna som låg och höll om en liten valp! Ett långt aaaaaahhhhh hördes i publiken när Per berättade detta!

Men varifrån kommer då hunden - eller vargen? DNA-forskning har revolutionerat mycket forskning, så idag vet man att några Östasiatiska varghonor är hundens urmödrar!

Vargen träffade alltså på människan för ca 50 000 år sedan och slog följe med densamme - och blev en hund! En vad man kallar protodomesticering (fördomesticering) uppstod. Varför för 50 000 år sedan? Jo, det var då människan utvandrat från Afrika och nått Asien! Innan dessa kunde de inte ha träffat på varandra. Det finns inga vargar i Afrika.

Människan och hennes nya följeslagare vargen/hunden spred sig sedan från Östra Kina vidare åt alla väderstreck.

Österut, över ett fruset Berings sund, mot Nord-, Mellan- och Sydamerika. I Nordamerika fanns det vargar men DNA har visat att inga hundraser har utvecklats från dom. Man har hittat infrysta hundar i permafrosten i Alaska där DNA't visar att de härstammar från den Östasiatiska vargen.

Söderut mot Australien, där Dingon uppstod.
Västerut mot Europa och Afrika, där Basenjin uppstod.

Basenjin anses vara den mest primitiva hundrasen idag, dvs den har mest DNA gemensamt med vargen. Men Basenjin är ju inte så lik dagens varg kan man tycka. Men den Östasiatiska vargen är mycket annorlunda än den Nordliga vargen.

Dingo? Nej. Det är en Östasiatisk varg!

Så skedde då utvecklingen från varg till hund. En domesticering som vargen säkert delvis valde själv. Det var evolutionära fördelar för både hunden och människan. Hunden varnade och människan lämnade efter sig god mat (inälvor, mage, ben, med mera). Det var en symbios - helt enkelt en win-win situation.

Men, symbios har en del konsekvenser - de båda parterna blir beroende av varandra och kan till slut inte leva utan varandra. En situation som Per menar att det nu nästan är mellan människan och hunden! (Många hundhatare håller säkert inte med, men man måste se det på en icke-individnivå.)

Så varför blev det just vargen? Och inte något annat djur?

Per förklarar detta genom att visa en bild på Nordamerikanska vargar som jagar en bisonoxe. Hur flocken samarbetar. Och kommunicerar med varandra.

De färgglada pilarna har jag lagt in utifrån hur Per beskrev situationen. De visar vem vargarna har koll på med blicken. Den med röd pil är den som har ögonkontakt med bisonoxen - och kanske bäst kan bedöma djurets nästa steg. "Ska jag backa?" "Attackera?"

Denna bild hittade jag själv på nätet (/www.dinosaurcollector.150m.com/IceAge_na.html) och jag lade in färgglada pilar igen. Man ser ju verkligen likheten i sätt att jaga! Samma samarbete och kommunikation.

Nä, jag kan inte skriva om allt Per Jensen sa. Det är omöjligt. På dessa ca 2½ timmar hann han prata om så mycket mer. Vad ny forskning kommit fram till vad gäller t ex hundens kognitiva egenskaper kontra vargens (och chimpansens!), hur många ord en hund kan lära sig, med mera, med mera.

Per Jensen har en egen hemsida www.perjensen.se där man kan läsa om hans föreläsningar bland annat. Försök att gå på en helt enkelt! Eller övertala er lokala brukshundklubb att tillsammans med Medborgarskolan anordna ett dylikt evenemang, som skedde här ikväll! Det var väl värt pengarna!

Tack till Lidingö Brukshundklubb och Medborgarskolan på Lidingö som arrangerade denna föreläsning!

Rehab-hundar besöker sjukhus - vad ska man tänka på?

Så här kan ett besök på ett sjukhus se ut för Rehab-hundar.
Vad som händer, vad hundarna ska kunna klara av, vad man ska tänka på, med mera.